Jag har äntligen gjort något jag drömt om sedan mitt passion för löpning för typ 8 år sedan fick konkurrens av passionen att vandra och fiska i fjällen. Jag har i knappa två veckor kombinerat just dessa tre passioner i vår vackra nationalpark Padjelanta, en kombination som jag ska försöka fånga i text och förmedla mina kroppsliga och själsliga upplevelser från detta äventyr. Håll till godo.
”The great masterplan”
Planen var enkel: Hitta platser där både fiske och löpning är görbart/tillåtet (det finns begränsningar i var man får fiska i Padjelanta), hitta en hållbar plan för att orka förflytta mig (med tung packning) och springa samt hitta rutiner för återhämtning. Att i förväg titta på kartan hjälpte till viss del – de markerade (turist)lederna i Padjelanta är oftast både upptrampade och delvis spångade, vilket såklart underlättar möjligheterna att springa. Samtidigt skulle det att följa Padjelantaleden ganska snabbt innebära att jag inte kunde fiska, då man bara får fiska 1 km från leden och att detta efter 2 dagars vandring skulle innebära en stor begränsning i fisket. Jag bestämde mig därför, på vinst och förlust, att avvika från leden efter två dagar och ge mig in i oledad terräng. Vinsten var fiskemöjligheter och garanterad ensamhet – risken att terrängen försvårade eller i värsta fall omöjliggjorde löpning. Jag försökte i förväg på kartan hitta områden med begränsad kupering och områden utan våtmarker – platt och torrt är lovande – men samtidigt säger kartan såklart ingenting om hur stenig och ”bucklig” terrängen skulle vara. Alternativet, att enkom hålla mig till leden kändes dock som ett sämre alternativ så jag landade i en fin kompromiss: löpning på led de första och sista dagarna på resan och resten fick bli som det blir. Ett tydligt avsteg från löparen Anders önskan om kontroll – ett steg i värderad riktning om du frågar den utforskande och äventyrslystna Anders. Sålunda: nattåget till Gällivare, bussen till Ritsem och båten till Vaisaluokta – och sedan följa planen enligt ovan. Game on!
Dag 1: Sömndrucken vandring upp på fjället
Jag har alltid haft svårt att sova på nattåg, trots användandet av både ögonbindel och proppar. En blandning av genom propparna penetrerande tågljud (och ibland skrikande människor i kupén bredvid) och allmän uppspelthet inför kommande äventyr brukar ha en vådlig inverkan på nattsömnen. Denna resa var inget undantag. Med 4-5 timmars sömn i ryggen steg jag av nattåget (i tid!) i Gällivare för att med buss resa ytterligare 3.5 h till Ritsem där jag slutligen medelst båt tåg mig till Vaisaluokta på södra sidan av Akkajaure, en vedertaget vacker båttur där +2000m-berget Akka tornar upp sig mer och mer ju närmre man kommer sydsidan. Tämligen omtöcknad av sömnbrist vandrade jag efter ankomst 8 km söderut varav 5 km innebar en hyfsad krävande stigning och reste tältet vid sjön Guossjájávrre. Försökte mig på lite fiske men utan resultat. Lade mig för att sova redan 20.30, somnade direkt och vaknade 06.30 dagen efter. Länge sedan jag sov 10 h ska sägas.
Vandring med tung rygga: 8 km
Löpning: –
Dagstur med lätt rygga: 2 km
Dag 2: Sten, spång, snöfält och öring
Tämligen vederkvickt vaknade jag med en viss uppspelthet över att få springa mitt första pass på denna resa. Jag hade låg förväntningar på just detta löppass då jag har besökt detta område förut och vet att det är ett väldigt stenigt område, både i form av ren klippterräng och småsten på leden. Jag värmde som vanligt upp ryggen och körde mina magövningar innan passet, nu inne i ett 2-manna-tält, givet myggen utomhus. Tanken på bilden av en lätt åldrad löpare med alltför stora ambitioner som inne i ett trångt tält flaxar med armar och ben, islående tältduken, roade mig.
Väl iväg så insåg jag att detta kommer bli ett långsamt pass pga underlaget. Lite frustrerande då jag kände mig mycket stark och pigg i kroppen men rädslan att direkt skada mig vägde tyngre i den återhållsamma vågskålen, så jag höll ner farten rejält under de steniga partierna. 11 km i uppskattat 7.30-fart över steg, spång och ett och annat snöfält och utan större missöden än att skon fastnade i en lerpöl och lämnade foten, kändes som en god start på löparresan!
Efter passet bestämde jag mig för att direkt förflytta mig vidare söderut och med ambitionen att tillryggalägga de 14 km som det var till älven Voujatädno där fisket på tidigare resor varit eminent. I fina förhållanden och med hög motivation som drivkraft tog jag hela sträcken i ett svep utan längre pauser förutom lunchpaus efter halva resan. Väl framme hittade jag en tältplats vid en vik till älven där jag ivrig riggade spöna och fiskade. Fick en rejält öring redan på andra kastet och därmed var middagen säkrad redan efter två minuter. Då jag undviker att fiska upp mer fisk än jag kan äta så slutade jag fiska utan spenderade resten av kvällen med i tältet äta en öring-middag, läsa den tjocka bok jag släpat med och inte minst med förnöjsamhet reflektera över denna första löp, vandrings och fiskeäventyr. ”Släckte” redan vid 21.00 och somnade åter direkt.
Vandring med tung rygga: 14 km
Löpning: 11 km
Dagstur med lätt rygga: 2 km
Dag 3: Lyxlöpning, vattenfall och vad-span
Vaknade runt 06.00 efter en god men inte perfekt nattsömn. Tältplatsen visade sig vara lite sisådär väl vald och det var mer hårt underlag än jag trodde när jag provlåg i tältet innan jag angjorde tältpinnar och stormlinor. Sprang 13 km på Padjelantaleden och herregud, vilken skillnad från gårdagens ”sten-tur”. Antingen väl upptrampad stig eller (torra) spångar. Det liknande nästan ”riktig” löpning på grusväg men nu med Sareks fjälltoppar som fond. Magiskt! Då jag hade en lång vandring med tung rygga framför mig så tvingade jag mig själv att inte springa mer än planerade 13 km. Rädslan att ”gå över gränsen” tidigt och bli skadad var vid denna tidpunkt på resan på högsta nivå.
Efter avslutat pass, fiskade jag åter i bukten och fick direkt två stora öringar som jag utgjorde både lunch och middag, den sistnämnda i filéform och kyld i påse i vatten tills jag gav mig iväg. (Jag brukar transportera fisk i en påse med snö men pga det varma vädret så var det långt upp till snölegor). Det blev en kortare men desto vackrare vandring där jag sneddade över en lutning för att sedan ta mig till jåkken Siegojåkkå där det berömda vattenfallet fanns. Det fanns också en hyfsat upptrampad stig som jag följde nordväst längs med jåkken ca 3 km tills jag kände mig halvt utmattad och bestämde mig för att slå upp tältet. Under färden spanande jag också efter möjliga vadmöjligheter för att senare på resan ta mig över på östra sidan av jåkken. Jåkken, som har beskrivits som ”icke vad-bar” hade säkert gått att vada, givet den låga vattennivån, men jag hittade ingen plats där jag kände att jag vågade ta mig över. Runt 21.00 lade jag mig för att sova och föll genast in i tung, drömlös sömn
Vandring med tung rygga: 8 km
Löpning: 13 km
Dagstur med lätt rygga: 2 km
Dag 4: SM i snubbel-löpning och lagning av utrustning
Givet den fina stigen jag hade gått på dagen innan, antog jag att dagens löppass skulle bli en lätt resa. Så fel jag hade. Stigen som var lätt att vandra på var inte helt lätt att springa på. Det var mycket stenar och dessutom tätt återkommande partier av videsnår samt tuvor som man mer eller mindre tog mig över medelst mångsteg. Det var, rent ut sagt, en pina att löpa mina 11 km. Inte mycket till löpglädje tyvärr och jag såg fram emot att förflytta mig i hopp om bättre löpförutsättningar.
Efter lunch förflyttade jag mig 5 km norrut och slog läger vid sjön Bajkasjavvri. Här råder tyvärr fiskeförbud men jag hade kvar lite av öringen från gårdagen som jag kunde avnjuta i tältet till middag (för mycket mygg för att sitta ute). Jag tog dock en längre tur med lätt rygga för att leta efter en lämplig backe för morgondagens inplanerade backintervaller men hittade tyvärr ingen sådan. På kvällen passade jag på att laga en del utrustning (strumpor, löpartajts och löparskorna) med nål och tråd, varpå jag som vanligt på denna resa föll i sömn runt 21.00.
Vandring med tung rygga: 5 km
Löpning: 11 km
Dagstur med lätt rygga: 6 km
Dag 5: Stenlöpning i dimma över fält av smörbollar
Startade morgonen med ännu ett tämligen grisigt pass över stenig terräng och dessutom i tät dimma, vilket gjorde det svårt att se långt fram och planera turen. Det blev ett everinnerligt hoppande och snubblande och jag skrek högt ut vid ett tillfälle: ”det går f-n inte att springa här!”. Det var en mental seger att dra ihop mina 10 km. Det ska dock sägas att terrängen bitvis var vacker, särskilt den del som täcktes av gräs och stora smörbollar! Så tio vackra men mentalt krävande kilometer in på ”kontot”.
Jag började här känna en viss slitenhet och bestämde mig för att ta ännu en tältnatt vid sjön. Jag tog istället en lång dagstur till ett vatten där man faktiskt får fiska och lyckades i en bukt landa två mindre men ”tillåtna” rödingar som fick utgöra middagen.
Vandring med tung rygga: –
Löpning: 10 km
Dagstur med lätt rygga: 10 km
Dag 6: Backintervall och toppbestigning
Jag började dagen med att bryta rutinen att starta med löpning och begav mig 4 km västerut till en annan sjö, Abmasjavvrit, där jag slog läger. Efter tältresning på ännu ett fält av smörbollar, fjällvioler och vanlig smörblomma körde jag resans första kvalitetspass – backintervall. Jag förstod redan innan att intervall i hög fart hart när är omöjligt i dessa områden men för att få någon form av pulshöjande träning så var planen att då till 2-3 backintervallpass under resan. Detta första backpass blev tyvärr med något för korta backar: 22-23 sekunder upp. Jag sprang dock 17 stycken vilket innebar ca 1700m kvalitet, vilket jag trots allt var nöjd med, givet förutsättningarna. Då jag var rädd att skada mig så höll jag igen på ett föredömligt sätt. Det var länge sedan jag sprang backintervaller och var osäker på vad baksidorna och rumpan skulle säga om saken.
Jag klarade mig denna gång och firade detta med att planera en topptursbestigning för att få en fin utsikt över området. Förvisso ingen imponerande höjd, ca 1100 m ö h, men det blev en tämligen lång tur på fem timmar då jag bestämde mig för att pröva en annan väg ner. Det var långt jobbigare än backintervallerna men definitivt värt det. Utsikten över de norska fjällen i väst var slående vacker!
Det blev sålunda en fysiskt krävande dag och jag slog årsbästa i att somna tidigt. 20.15 slockande jag och sov till 06.00. Kroppen var i uppenbart behov av vila och återhämtning
Vandring med tung rygga: 4 km
Löpning: 10 km (17xkort backe)
Dagstur med lätt rygga: 12 km
Dag 7: Tillbaka till spångarna och öringarna
Det var med viss ambivanlens och sorg som jag tog beslutet att lämna denna relativt orörda, vilda och vackra plats och bege mig västerut. Tillbaka till lättlöpt terräng. Tillbaka till fiskemöjligheter. Men också tillbaka till ”E4:an” eller åtminstone ”E14” på Padjelantaleden. Jag gillar att vara ensam i fjällen och detta var såklart något jag nu tvingades prioritera bort till fördel för bättre löp- och fiskemöjligheter.
Sagt och gjort. Jag rekade kartan och velade länge mellan att antingen gå fågelvägen över ett fjäll som inte såg alltför kuperat ut eller att gå runt fjället men då få 4-5 km extra vandring. Jag valde till slut det förstnämnda alternativet. Det är såklart svårt att veta om jag valde rätt, men det kändes som det rätta beslutet när det gick uppför. Resan ned från fjället ned mot Voujatädno fick jag en tuffare resa. Videsnår, videsnår, videsnår i ca fyra kilometer. För den oinvigde kanske jag låter gnällig, att fyra km i videsnår inte ska vara så tufft. Kanske är jag gnällig men nog var det detta tufft för mig. Kombinationen videsnår och nedförsvandring gjorde det oväntat svårt att hålla mig på fötterna och jag höll på att stå på näsan flera gånger.
Väl framme vid Voujatädno reste jag tältet och snörade på mig löparskorna för dagens ”belöning”. Jag var duktigt sliten efter den långa vandringen över fjället och ovan nämnda videsnårsforcering men lyckan att få springa utan att behöva parera för stenar och gropar var euforisk så dagens 10 km kändes som en träningsmässig sinekur!
Efter passet följdes den invanda rutinen – fiska upp middag och sedan återhämtning i tältet med middag, choklad, bokläsning, dagboksskrivande, dagdrömmeri och slutligen en tidig läggtid.
Vandring med tung rygga: 12 km
Löpning: 10 km
Dagstur med lätt rygga: 2 km
Dag 8: Lyxlöpning, hjortron och jätteöring
För första gången på fyra dagar längtade jag rejält efter att få ge mig iväg på dagens löppass. Jag hade tänkt springa 20 km men valde efter 5 km att korta ned passet till 15 km då jag kände mig lite väl farligt sliten i knän och vrister. Att skada mig nu och se de löpinbjudande spångarna retas retas resten av resan var något jag till varje pris ville undvika! Det var en magisk tur. Blå himmel men ännu inte så varmt så det hade varit senare på dagen, perfekt och torrt underlag och så tidigare beskrivna Sarek-toppar i bakgrunden. När jag passerade ”de (kända) tre broarna” så stötte jag på många vandrare och fiskare, trots att klockan inte var mer än halv åtta på morgonen. Vissa tittade storögt och förvånat på mig där jag kom farande, andra gav glada tillrop. Jag fick känslan av att det är hyfsat ovanligt med löpare i dessa trakter. Annat är det i Jämtlandsfjällen men det är en annan historia.
Efter resans hittills i särklass bästa och skönaste pass så var planen att ägna resten av dagen åt fiske och återhämtning. Den förstnämnda blev ytterst trevlig men kortvarig så jag på tredje kastet fick en särdeles storvuxen öring på kroken som jag också lyckades landa efter fem minuters drilling. Minst 1.5 kg och mer än jag kunde äta så där tog den fiskdagen slut (som sagt, jag fiskar aldrig efter ”catch & release” utan för mat). Lyckades dock hitta mogna hjortron som jag sparade till morgondagens frukost.
Planen var att stanna här en tältnatt till men jag fattade här ett beslut att dra vidare. Anledningen? För mycket folk! Jag vet inte vad som är fel på mig men jag står inte ut med högljudda människor i fjällen och sorry, det var många av dem där jag råkade vara den dagen. Det var ett sällskap som slog upp tältet ca 200m från mitt och jag lovar att de inte hade kommit hit för tystnaden, givet deras vrål och gapskratt under dagen när jag råkade vara nära mitt tält. På leden kom vandrare var tionde minut, kanske inte alltid skrikande men väl högljudda nog att jag reagerade. Istället för att stanna kvar och förbanna de som inte är som jag så rev jag resolut tältet, spände på mig ryggan och vandrade sju kilometer till ovan nämnda vattenfall vid Siegojåkkå där det inte fanns en människa att se. Efter det krashade jag i säng och sov tio timmar
Vandring med tung rygga: 7 km
Löpning: 15 km
Dagstur med lätt rygga: 4 km
Dag 8: Soldränkt jogg, sockerkaks-gåva och åska
Jag vaknade av att det för femte dagen i rad var högtryck och gassande sol. Jag kom iväg på dagens löppass redan vid 07.00 men även så här tidigt var det i varmaste laget för mig. Jag är verkligen ingen fan av värme och på så viss är min flytt till Jämtland från Uppsala ett steg i rätt riktning, även om ni som följer mina texter vet de nedsidor jag upplevt genom flytten. Men nu handlar inte denna text om den typen av ensamhet… Nio kilometrar på till större delen bra underlag fick jag ihop vilket kändes som en lagom dos för dagen.
Efter löppasset passade jag på att utnyttja väderleken genom att tvätta den stor andel av kläderna jag hade med mig. Det var frankt uttryckt… välbehövligt. Efter en fisklunch så tog jag mitt pick och pack och gick mot Kutjaurestugan där jag pratade lite med stugvärden Ulf för tredje gången. Antingen måste han ha uppskattat våra tidigare samtal eller så såg att hur avmagrad jag hade hunnit bli (det visade sig att jag hade tappat ca 3 kg i kroppsvikt på resan!), för han sa på bred göteborgska: ”jag ska ge dig något att ta med dig”, gick in på sitt rum och kom ut med en nybakad sockerkaka med citronsmak! Jag uttryckte en sann och genuin tacksamhet över dessa ”bonus-kalorier” men lyckades stålsätta mig att sluka kakan på stående fot, utan vandra vidare 3 km norrut där jag i samband med eftermiddagskaffet tryckte i mig kakan på en minut.
Resten av dagen var transport ner mot Guossjájávrre där jag tältade första tältnatten. Planen var att tälta där två nätter och ge fisket en chans till men också att göra ännu en toppbestigning och se om jag lyckades hitta täckning för att skriva hem till vänner och sambo. Tyvärr var fisket lika dött som förut. Det mest spännande som hände på kvällen var att jag överraskades av ett åskoväder när jag hade gått iväg med fiskespöet en bit bort från tältet. Jag kan inte säga att jag är rädd för åska men jag vet också att det faktiskt kan vara farligt i fjällen. Jag skyndade mig hemåt mot tältet men känner plötsligt att fiskerullen är elektrisk laddad! Jag slänger mig på marken och släpper spöet för att undvika en eventuell urladdning från själva blixtnedslaget men det kommer ingen blixt och jag reser mig tämligen omskakad upp och skyndar på ännu mer till den relativa tryggheten i tältet. Som tur var övergick åskan i ett hällregn och jag kunde till slut somna, trots att jag vart rätt omskakad av att känna elektriciteten i rullen.
Vandring med tung rygga: 9 km
Löpning: 11 km
Dagstur med lätt rygga: 2 km
Dag 9: Åter backintervaller och toppbestigning
Jag hade dagen innan spanat på potentiella backar att springa dagens planerade backintervaller på och hade hittat en vad jag ansåg var en så perfekt backe som möjligt. Denna backe var 50% längre och tog ca 32 sekunder att rusha uppför. Jag hade känt mig rejält spak innan passet och jag visste även att uppvärmningen skulle bli en stenig mardröm så det tog en timma innan jag tog mig samman och gav mig iväg. Så känslan av att ha genomfört mina 14xbacke var euforisk. Jag var faktiskt stolt över mig själv och kunde med lätta steg bestiga den topp jag hade spanat på (ca 1100 m). Tyvärr fann jag ingen täckning så min förväntade kontakt med de där hemma fick anstå. Men toppturen lönade sig ändå, då jag hittade en mindre tjärn med stora mängder snö runt. Jag älskar dessa kontraster mellan vinter och sommar!
Detta var ännu en dag i gassande sol och i kombination med backintervallen och den långa toppturen var jag helt urlakad på kvällen, kanske den enda gången jag verkligen längtade hem. Jag valde att äta den reservproviant jag hade sparat just för sådana här dagar och fick lite av krafterna tillbaka men det var nog här jag såg fram emot att ta nattåget hem till Jämtland. Somnade 20.30 och sov ännu en gång tio timmar.
Vandring med tung rygga: –
Löpning: 12 km (backintervaller)
Dagstur med lätt rygga: 12 km
Dag 10: Asfaltslöpning och chokladaffären!
Sista dagen i fjällen startades med en nedförsvandring mot Vaisaluokta på ca 10 km som gick förvånansvärt lätt. Det var påtagligt hur lätt ryggan hade blivit nu när jag hade ätit upp lejonparten av de nio kg mat jag hade med mig och ryggan vägde nu bara ca 14 kg. Jag kom till Vaisaluokta några timmar innan båten till Ritsem skulle gå så jag passade på att fiska lite i Akkajaure. Jag fick en hel del öring men alla var för små för att det var värt att ta upp dem för mat så det gick simma vidare.
När båten närmade sig Ritsem så kände jag ett tilltagande pirr i magen. Täckning! Kontakt med sin sambo! Och inte minst – möjlighet att köpa choklad på Ritsem fjällstation! Dagens planerade distanspass skulle dessutom gå på en asfaltsväg, men just då kändes detta pass avgjort mindre lockande en de tidigare nämnda begivelserna. Efter kontakt med sambo och vänner och inköp av 150 g choklad gav jag mig iväg på det pass som egentligen inte skiljer sig från de jag springer på hemmaplan: 10 km på asfalt. Jag hade dock det gigantiska Akka-massivet i bakgrunden under hela passet så nog kändes det att inte var på ”hemmaplan” jag sprang. Det kändes ungefär lika segt som förväntat – jag lär mig aldrig att springa på eftermiddagar/kvällar – men jag var åter nöjd med mig själv att jag inte föll för frestelsen att avstå passet.
För att slippa betala de 200 kr som det kostar att tälta på gräsmattan utanför Ritsem fjällstation, knatade jag iväg en kilometer och slog upp tältet på något som liknade en parkeringplats men med gräs istället asfalt. Den i särklass värsta tältplatsen, denna sista natt.
Dag 11: Sista passet och tillbaka till Jämtland.
Jag måste ha varit väldigt sliten för jag sov som en stock, trots det hårda underlaget och de bilar som körde förbi då och då under natten (det går en grusväg från Ritsem till Sitasjaure där vattenfall har en vattenkraftsanläggning och dit arbetarna åker dag som natt under sommaren). Jag kände mig pigg och utvilad och resans sista löppass – 10 km på asfalt – gick enligt plan: förutsägbart och helt ok. Inte så mycket mer.
Vandring med tung rygga: –
Löpning: 10 km
Dagstur med lätt rygga: –
Sammanfattning
Väl på bussen till Gällivare började jag som smått sammanfatta resan inom mig. Detta var min första löparresa i fjällvärlden och lärdomarna är många. Framförallt så inser jag vikten av att ha rejäla railskor. Jag hann faktiskt inte köpa sådan innan resan utan jag sprang i mina ”vanliga” distansskor. Det funkade väl i torrt väder och på spångar och väl upptrampade stigar/leder men i stenig terräng var det etter värre. Det var stundtals mer snubblande än löpning, vilket såklart gjorde att många av dessa pass gick i typ 8-fart. Och det är också den andra stora lärdomen – hur långsamt det faktiskt går när man springer i fjällen! En sista slutsats var detta med mat. För att kompromissa mellan vikt och mängden mat så hade jag ersätt en stor del av kolhydraterna med fett (olja) så att antal kalorier per dag var detsamma som det brukar vara på mina resor. Jag underskattade dock mängden energi jag gjorde av mig när jag kombinerade löpning med vandring. När jag kom hem vägde jag in på 70.9 kg. Så lite har har jag inte vägt sedan gymnasiet.
Men i detta avseende avslutades resan på bästa sätt med en hotellövernattning i Sundsvall tillsammans med min sambo som hade tagit sig dit från Östersund, och påföljandes dag hotellfrukost! Jag tror aldrig att jag har ätit så mycket på en frukost någon gång!
Sammanfattningsvis så trodde jag inte att det skulle kännas så här underbart att kombinera löpning, vandring och fiske i fjällmiljö och jag ser fram emot fler äventyr av den här sorten!
