Låt mig ägna detta inlägg åt fördelen att springa motionslopp och löptävlingar så ofta du har möjlighet. Jag förutsätter här att du som läser detta inlägg åtminstone går i tankarna att springa ett lopp. Jag gör även antagandet att du vill springa så snabbt som möjligt (ställt mot att enkom ”ta sig igenom” loppet, vilket kan vara ett nog så gott mål). Och för att lägga undan min (alltför?) etablerade vana att närma mig löpningen genom existentiella och livsfilosofiska funderingar, väljer jag denna gång en hederlig lista på de fördelar jag ser med att tävla ofta. Here goes…
1. Du vänjer dig vid att tävla
Hur tuffa och välregisserade intervaller du tränar så kommer det att tävla ändå skilja ut sig i flera aspekter. Dels så är det för de allra flesta svårt att springa sig så pass trött som man gör på en tävling. Detta gör i sin tur att det är svårt att på träning simulera den trötthet, smärta och mental anspänning man upplever på ett lopp (särskilt i slutet på loppet). För att få ut maximalt på ett lopp så behöver vi såklart lära oss hantera den smärtan och om det är som jag tidigare skrev, att vi inte når den smärtan på träningen så behöver vi helt enkelt tävla för att lära oss tävla. Den som har som vana att springa många lopp på en säsong kan säkert vittna om att debuten inte sällan är en upplevelse åt det mer hemska hållet men i takt med att tävlingssäsongen fortgår, så blir upplevelsen inte lika hemsk, även om man blir lika trött i slutet av alla lopp. Kanske skulle man kunna hårdra det en smula och säga att ju mer du tävlar, desto mindre påverkar den psykologiska aspekten resultatet. Om du inte blir ”chockad” av smärtan som brukar komma i slutet på ett lopp samt vet att du har hanterat smärtan förut, så kommer du förmodligen kunna hantera smärtan med mindre psykologiska resurser och i bästa fall inte behöva bekämpa en inre strid mitt i loppet. Även om det fortfarande kommer vara lika (sjukt!) jobbigt att springa ett maxlopp.
2. Du lär känna dig kropp
Att springa intervaller ger mycket information gällande både vad du förmodligen skulle kunna göra på en viss distans (läs mer om detta här) men också en insikt om hur din kropp reagerar på trötthet. Därtill så lär du dig att korrelera kroppslig upplevelse med både fart och hur nära tröskeln du ligger. Kort sagt, så lär du dig genom att ofta springa intervaller att fördela dina krafter över passet. Detsamma gäller såklart på ett lopp och givet att du här inte har någon vila att se fram emot (förrän loppet är över), så blir såklart denna insikt och kunskap om din kropp och kapacitet ännu viktigare. Det vanliga är att man inför ett lopp bestämmer sig för en tid man siktar på varpå man ofta öppnar i just den farten (vi vill helst springa loppet i så jämn fart som möjligt). Problemet är såklart att man kan ha gjort ett alltför positivt (eller i de goda fallen, negativt!) antagande om kapaciteten på dagen, något som antingen kan leda till en underprestation, antingen på grund av att man spränger sig eller att man har allt för mycket krafter kvar i slutet som man hinner kan utnyttja. Att tidigt i loppet kunna använda känslan i kroppen för att ”kalibrera” farten är en grymt viktig egenskap för att kunna optimera loppet. Och detta kräver att man tävlar ofta! Springer du ett gäng lopp under en säsong och sedan grundtränar hela hösten och vintern kommer informationen från loppen säsongen innan och då om just vilken fart du kan hålla på en viss distans, inte ge så mycket information om denna säsongs lopp, då du (förhoppningsvis) har ökat din kapacitet. Genom att springa många lopp så kommer du kunna göra en ”re-kalibrering” mellan känsla och fart och kunna få mer optimala lopp, ju längre säsongen har pågått.
3. Du får ett (mer eller mindre) exakt kvitto på hur bra du är
Det är lopp som räknas, sorry. Det spelar ingen roll hur snabbt dina intervaller går. Om du tränar för att bli så bra som möjligt på en eller flera sträckor, så är det lopp som du måsta använda som måttstock. Jag skulle vilja sträcka mig så långt att säga att på sträckorna 3-10 km så är det bana som blir den mest användbara mätpunkten, givet exaktheten och den goda reliabiliteten mellan dessa lopp. Det går såklart att jämföra mellan flera starter i ett och samma lopp (t ex Hässelbyloppet) men vill du göra en jämförelse inom en säsong så är banlöpning oslagbart!
4. Du grattar manegen för att springa ett optimalt lopp längre fram
Detta är egentligen en följdeffekt av punkt 1-3, men jag tar med den som en samlad punkt. Ju mer lopp du springer, desto mer förberedd kommer du vara. Om lopp är något som ger en stor anspänning så kommer exponering för dessa känslor (genom just lopp) ge en minskad oro och ängslan inför varje lopp. Jag kan garantera att om du springer tio lopp under säsong så kommer anspänningen inför den 7:e och framåt vara signifikant mycket lägre. Bara vetskapen om att man har gjort något svårt förut brukar kunna lugna en ängslig och ivrigt larmande amygdala. Därtill kommer detta att du för varje lopp vet hur du bra du är och kan anpassa öppningsfarten därefter (även om du förmodligen kommer vara mer formtoppad i slutet av säsongen och då vara ännu bättre
5. Nummerlappseffekten!
Bara det faktum att du sätter på dig en nummerlapp och springer mot/med andra löpare kommer ge dig en boost i prestation som ofta gör att du kan ta ut dig mer än vad du skulle gjort på träning. Det gör att du ofta kan överskrida den prestation du fått till på träning mer råge (även om intervall och tävling såklart inte går att jämföra på ett helt rättvist sätt). Vi är såklart olika tävlingsinriktade och vi påverkas olika av andra som springer i samma lopp. Men drivkrafterna kan skilja sig åt här – en löpare har mer tankar på att vara snabbare än vissa (ibland hela fältet!) medan andra drivs av mer i gruppsykologiska processer – att följa med en större grupp (något som såklart inte sker med en kognitiv medvetenhet).
6. Den perfekta träningen
Slutligen – tävlingen är den perfekta träningen! Du kommer nästan garanterat inte kunna motivera dig att ta ut dig så mycket som du kommer kunna göra på träning. Tävling som träning har varit mitt måtto sedan jag återupptog min ungdomslöparkarriär och har varit mitt starkaste mantra! Så länge jag inte är skadad eller fullständigt nertränad så tävlar jag så ofta jag får chansen, även under grundträningen. Man kanske inte kan förvänta sig några toppresultat när man är mitt i en tung träningsperiod, men att ersätta ett snabbdistanspass med ett lopp på 5-10 km är något jag rekommenderar alla mina adepter.
Fair enough, det finns några nackdelar med att tävla ofta så låt mig i ärlighetens namn lista de som jag mest tänker på
1. Det krävs ofta att man drar ner på träningen både innan och efter loppet
Även om man inte kan göra en regelrätt formtoppning (med mycket mindre träning) innan varje lopp så vill man ändå träna med hyfsat pigga ben. Detta kräver att man droppar lite av träningen veckan innan loppet. Denna minskning behöver dock inte vara dramatisk. Om man har ett lopp på lördagen så kan en ”mini-toppning” t ex innebära att man just den veckan springer distanspassen 20% kortare och att man dagarna innan tävlingen bara joggar 6-7 km (istället för t ex 10-12 km). Intervallpasset brukar jag alltid lägga fyra dagar innan ett lopp (tisdag om loppet är på lördag) och då kan man med fördel välja att springa lite mindre omfattande intervallpass men i högre fart. Jag brukar t ex springa 14×60/60sek@tävlingsfart 5km fyra dagar innan ett mindre viktigt lopp. Om man är van att springa långpass dagen efter en tävling så blir denna tävlingsvecka ändå en bra träningsvecka!
2. Mentalt påfrestande innan loppet
Även om du vänjer dig vid att springa lopp så kommer det innebära en anspänning inför loppet, särskilt om du är som jag och tar alla lopp mer eller mindre seriöst. Här gäller det såklart att hitta en balans mellan fördelarna med att springa ett lopp och den mentala energi det kostar att förbereda sig. Jag brukar här välja att springa kortare lopp i början av säsongen, just för att inte bränna ut mig kroppsligen och mentalt, men jag är medveten om att inte alla funkar på det sättet. För vissa kan kortare distanser vara långt mer mentalt kostsamt, då man smärtan på t ex 3000m skiljer sig från en halvmara i att du går mycket mera mjölksyra, vilket kan vara väldigt smärtsamt att veta inför ett lopp
3. Mentalt påfrestande efter loppet
När man väl sprungit ett maxlopp så känner man sig ofta lättad men den mentala kostnaden kan inte sällan ge sig i uttryck som trötthet, seghet och i vissa fall nedstämdhet. Detta är såklart inte farligt i sig utan en naturlig signal från vår hjärna att man behöver återhämtning och självomsorg. När man då ska ta upp träningen efter en tävling så kan det ibland kännas motigt. Nyckeln är här att dels att mental beredskap för detta men även både anpassa träningen dagarna efter ett lopp. Istället för ett långpass på 24 km så kanske man nöjer sig mer 18-20 km och då i långasammare fart än vanligt. Vidare så är självomsorg efter en tävling mycket viktig, något som kan bestå både i massage, mycket och näringsrik mat, lugna aktiviteter med familj och vänner och prioriterad sömn.
Sammantaget men med respekt för att vi alla är olika – som löpcoach och idrottspsykolog förordar jag från både hjärta och hjärna frekvent tävlande över hela säsongen. Om du har du frågor eller vill ha hjälp med tränings- och tävlingsupplägg, är du välkommen att kontakta mig på info@andersherrmann.se
Och slutligen, lycka till höstens lopp, oavsett hur många de är!
