Författararkiv: Anders Herrmann

Nu är det höst i luften här i Ås! Det närmar sig frostgrader på nätterna och temperaturen på morgonpassen ligger runt 5-6 grader. Men dessa höstdofter, höstsyner och hösttemperaturer signalerar också starten på grundträningen och därmed även dags för den … Fortsätt läsa →

Det föreligger att oundvikligt vemod i den brutala insikten att det för varje år blir allt färre ”första-gången” att uppleva. Alltjämt saker att återuppleva och på ett visst sätt även uppleva på ett nytt sätt, men färre saker som det … Fortsätt läsa →

Jag skriver med en vän och vi skriver om vad du var för mig och vad du är för mig nu, så här typ ett kortare liv senare. Jag skriver lite skämtsamt eller kanske var det på allvar, att jag … Fortsätt läsa →

Jag är åter en människa som betraktar, här i min lilla fjällnära by. Jag är ännu en gång, det var 30 år sist, den som ingen känner och inte känner någon. Jag har blivit betraktaren som är med men ändå … Fortsätt läsa →

Jag vet att det är värt det fast det inte känns så. Att det betalar sig i slutändan fastän jag i vissa perioder inte känner så, än mindre tror på det rent förnuftsmässigt. Jag vet, för jag har gjort det … Fortsätt läsa →

Jag är en strandad fisk. Precis vid strandkanten ligger jag, kippande efter andan. Jag ser det livgivande vattnet ligga så nära, så inom räckhåll, att det inte går att ge upp. Jag flämtar efter luft, tappar andan ibland, men sköljs … Fortsätt läsa →

Jag tappar farten, vägen och sikten på samma gång. Jag glömmer vart jag ska, vart jag var på väg och vart jag vill eller ens önskade att jag ville. Jag ser mina vänner, men känner inte deras närvaro. Känner mig … Fortsätt läsa →

Och så var det här med träningen i april… Jag slirar lite här, där jag försöker hitta orden. Jag slirar och pendlar mellan huruvida jag ska uttrycka mig konkret eller mer poetiskt, mer av en ansats att sätta ord på … Fortsätt läsa →

Det är skört, så ruskigt sorgligt skört. Jag pratar inte om livet, relationerna, kärleken, allt det där som popsångerna har behandlat sedan den första popsången skrevs. Jag pratar om löpningen min, kroppen min. Mars började bra. Dubbla intervallpass, långpassen helt … Fortsätt läsa →

Inte mycket har varit sig likt med min träning och tävling sedan 2017 eller egentligen 2016 då jag fick min första allvarliga skada i karriären (en stressfraktur i foten). Skadan kom på ett banpass (10x200m/2min i maxfart) och tog några … Fortsätt läsa →